Kulinarisk förförelse

”Låt mig fråga dig en sak”, började han, samtidigt som han tärnade de mogna, saftiga tomaterna. ”Vad är din farvoritmat?”

”Mignon-filé” var min direkta respons och min mun började vattnas av bara tanken.

”Men du skulle inte vilja äta Mignon-filé varje dag, eller hur?”

”Självklar inte” svarade jag och strimlade den färska ingefäran i en liten skål han hade givit mig.

”Varför inte det?” fortsatte han med ögonen fortfarande fästa vid tomaterna.

”Jag antar att om jag åt det varje dag, skulle det inte vara lika speciellt. Jag skulle tröttna på det. Alla bra saker är bäst med lite variation, eller hur?”

”Ja det tycker jag!” svarade han. ”Och du har just lett mig fram till en mycket viktig poäng”.

”Vilken är det?”

“Monogami är lite som en slags mat. Om du äter samma sak varje dag, blir du trött på det. Variation är verkligen livets krydda och du verkar hålla med!”

”Hm”, jag pausade och övervägde noggrannt mina ord, ”jag trodde att vi pratade om Mignon-filé. Jag förstod inte att min respons skulle tas så drastiskt ur sitt sammanhang”. Jag höjde mina ögonbryn och väntade på att han skulle fortsätta.

”Men du förstår vad jag försöker få sagt, eller hur? Oavsett om du äter samma mat eller knullar med samma partner, så tröttnar du på det. Det blir för bekant, för förutsägbart, eller hur?”

“Så med andra ord borde det typ inte heta monogam, utan monoton?”

”Nu börjar du förstå!” svarade han med ett godkännande skratt. ”Exakt min poäng!”

”Försöker du berätta för mig att du är otrogen mot Claire?” frågade jag och undrade om min bästa vän försökte leda in oss på ett ämne som var mer än bara rent hypotetiskt.

”Kanske” sade han mjukt utan att titta upp. Tomaten han hade tärnat var skuren till småbitar. Han kastade den åt sidan och började arbeta med lite koriander istället; ”eller så kanske jag bara är intresserad av att se vad mer som finns på menyn. Skickar du flaskan med limejuice, snälla?” lade han till, helt vardagligt.

”Wow, Scott; jag vet inte riktigt vad jag skall säga. Det är inte direkt som att Claire är Dagens Soppa. Du är gift med henne. Urvalet förändras liksom inte. Du gjorde ett val!” jag tyckte inte riktigt om den dömande tonen i min röst, men hans kommentar hade verkligen tagit mig på sängen och jag visste inte riktigt hur jag skulle svara. Ville han att jag skulle ge honom stöd? Vara logisk? Trösta honom?

”Så Claire är typ som ärtsoppa, eller hur?”; han skrockade och försökte lätta upp stämningen lite.

”Claire är snarare som Mignon-filé, Scott. Hon är utsökt och hon är ett mästerverk. Det var därför du gifte dig med henne. Hon borde smaka lika gott i dag som hon gjorde igår”.

”Jag vet att du har rätt”, sade han och rörde om i thaisåsen han hade gjort, innan han hällde den över kycklingen. ”Men om jag skulle, bara en enda gång, äta någonting annat. Om jag för en natt kunde känna smaken av annat kött i min mun?”

Jag kände ett oförväntat pirr i bröstet. Scott var den enda jag kände som kunde få den mest oskyldiga referensen att låta sensuell och provokativ; och för första gången i vår treåriga vänskap, började jag undra om han kanske hade någon slags underliggande åtrå inför mig.

”Och om du kunde det? Tror du att du faktiskt skulle göra det?” undrade jag högt.

”Helt ärligt?” frågade han och tittade rakt in i mina ögon för första gången på länge. ”Ja, jag tror att jag skulle vilja ha ett smakprov på någonting annat. Kungskrabba, kanske” han flinade och slog en fuktig, snurrad handduk mot mitt lår. ”Eller kanske ett fint kycklingbröst”. Han skrattade och sträckte sig retsamt mot mig i ett skojfriskt försök att vidröra mina bröst.

Jag skrattade, men visste inte om mitt skratt var en respons på hans klumpiga humor eller kom sig av de nervösa fjärilarna jag plötsligt hade i magen. Försökte han förföra mig? Såg min vän, kocken, mig plötsligt som en bit rått kött som han skulle kunna mala ner, preparera och reda i en het ugn av intensiv passion? Tanken kändes befogad.

”Vad sägs om ett glas vin?” erbjöd han och hällde upp två bägare av Merlot innan jag ens hunnit svara. Jag var helt övertygad om att det var en del av hans strategi. Han skulle hälla i mig sprit, bara tillräckligt så för att sänka min moral en aning och sedan fortskrida med sin kulinariska förförelse.

Jag tog en stor klunk och ville åtminstone ge mig själv möjligheten att fortsätta framåt med detta. Faktum var att i det ögonblicket ville jag ha Scott lika mycket som han verkade vilja ha mig. Vi hade varit vänner länge. Han var stilig, sexig, talangfull och rolig. Han var den enda man jag någonsin känt som visste vad han höll på med i köket och han lagade ofta mat till mig när hans fru var iväg i tjänsteärenden. Innan den här kvällen hade det inte funnits någonting annat mellan oss än genuin vänskap och lite harmlöst flirtande. Nu, när jag satt där vid köksbänken med mitt glas Merlot, kändes tanken på att klä av sig naken och låta min vän utforska mig på ett helt nytt sätt, inte längre helt främmande.

”En till?” frågade han och hällde mer vin i mitt glas. Jag nickade, andades in aromerna från druvorna och tog en till stor mun vin genom mina tänder. Jag svalde. Tillfället kändes rätt. Thaigrytan puttrade på spisen och vi hade tillfälle att smyga in i arbetsrummet för att få det lite mer bekvämt. Jag bestämde mig för att jag ville ha kontrollen och inte lämna någonting åt slumpen.

”Scott”, sade jag modigt, ”hur ser du mig?”.

Han tittade lite förbryllat på mig.

”Jag menar, ser du mig som en vän ... Eller som en rätt på menyn?”

Hans förbryllade ansiktsuttryck byttes ut mot ett intuitivt sådant.

”Både och?” svarade han, halvt frågande, halvt säkert.

”Så ikväll, om du vill prova ostron istället för Mignon-filé, skulle jag vara ostronen?”

”Du får vara precis vad du vill. Bara jag får smaka” svarade han.

Jag ställde ner vinglaset på bordet och lutade mig framåt i mitt säte. Scott föll till knä och satte sina darrande händer mot mina lår. Vi stirrade på varandra tillräckligt länge för att uttrycka vårt tysta samtycke att fortsätta.

Scotts fingrar gled innanför min kjol och fann mig värkande och väntande. Mina höfter gled mot kanten av stolen och jag rörde mig så att han skulle kunna känna hettan från mig och mitt växande begär.

”Smaka på mig” viskade jag och tillät således honom vad han så gärna ville ha. Jag drog upp min kjol och särade på mina lår för honom.

Hans heta andedräkt mot mina trosor gjorde mig omedelbart våt. Trycket från hans händer som höll mina lår särade bidrog verkligen till min längtan. Jag höll på att bli galen av alla tankar på att han skulle dra av mig mina trosor och begrava sin tunga djupt i mig, lekande med min klitta och slickande min fitta tills jag reducerades till ingenting annat än utsökta safter. Han kände min längtan och drog av de våta sidentrosorna från mitt bultande kön innan han placerade sitt skägg mot min väta. Jag pep av njutning, hyperventilerande, medan hans läppar viskade mot mig och skickade stötar av välbehag genom hela min kropp. Jag var som galen av njutning och slog mina ben runt hans axlar för att trycka honom hårdare emot mig. Den viskande känslan som det hade börjat med blev nu till en tydlig ton och fick mig att rycka i benen. Jag drog med mina fingrar genom hans hår och tryckte honom emot mig ännu hårdare, tills tonen blev ett crescendo. Han sög på min klitta med en mästares tålamod och tempo, tills jag inte längre kunde höra någonting annat än ljudet av blod som rusade genom mina ådror, rakt ut i mina bröstvårtor och min klitta. Jag blev yr. Den här kvällen, som hade börjat precis som så många andra, skulle jag ge Scott någonting helt nytt att smaka på.

Han tyckte om det. Han smackade med läpparna och stönade på ett sätt som gjorde hans egen njutning tydlig. Jag var krämiga Dagens Soppa. Han slukade mig som om jag vore hans absolut främsta skapelse. Han fortsatte framåt, girigt, som om han inte ville lämna en enda droppe i skålen. Mina lår spändes igen och varnade oss båda om att skålen var på väg att rinna över. Hans läppar och haka dränktes i mina safter. Vågor av min njutning slog emot honom tills han var nöjd, lutade sig tillbaka och såg på mig med en förnöjsam min.

”Jag älskar Mignon-filé” sade Scott och avbröt den något pinsamma tystnaden som följde; ”men jag kommer aldrig att ångra att jag provade ostron”.

Jag kommer inte ångra det heller, tänkte jag för mig själv och log emot honom. Jag har för avsikt att lägga massor med ostron i frysen, ifall min vän någonsin känner att han är sugen på det igen.